Fasen vad folk ställer krav på sig själva och på andra.

Kan man inte bara få vara som man är?  Jag läser många bloggar, framför allt om unga mammor & deras vardag. I dom allra flesta bloggarna så verkar det som att allt är en dans på rosor...men nog fattar väl till och med jag, som inte är mamma, att livet är inte en dans på rosor. Alla måste väl få ha en dålig dag, även om man är mamma. Men det är sällan någon som nämner detta. Men vet ni,det är tillåtet! Jag tycker att dom flesta mammorna gör ett sjuhelsikes bra jobb, även om jag inte alltid tycker lika som dom.

När jag ändå är inne på ämnet barn och mammor, så förstår jag inte varför man måste klanka ner på varandra bara för att man inte uppfostrar sina barn på samma sätt !? Barn är oxå människor...dom har oxå sina egna personligheter & krav. Herregud, man är väl inte en sämre mamma bara för att man inte gör som alla andra. Men vad kan man förvänta sig av Luleå ? Eller Sverige över huvudtaget !? Alla mammor och pappor vet väl vad som är bäst för deras egna barn. Självklart kan man ge varandra tips och idéer, men man behöver inte klanka ner på nån som inte gör på samma sätt som en själv....

Märker att det här inlägget blir lite av en klagomur idag...men what the hell, ingen annan klagar ju så då gör jag det....

Sen har vi ett hett ämne...nämligen vikt-utseende-träning-dieter, ja ni förstår vad jag menar. Kan gå till mig själv...Jag har former, är inte nån trådsmal barbiedocka, men jag har accepterat att det är så här jag ser ut. Självklart skulle jag vilja gå ner några kilon, men det är bara för min egen skull! Jag försöker att hålla igång och röra på mig, hinner jag inte gå på gymmet så försöker jag att se till att gå 10 000 steg/dag iaf... Men jag gör det för min egen skull! Man ska inte heller träna varje dag, kroppen måste få återhämta sig. Blir tokig när folk, speciellt på jobbet, frågar "Hur går det med träningen?Va va va va?" på ett sånt där fixerat sätt. Nästan som att dom är besatta. Och sen är det en jävla viktfixering..."hur mkt har du gått ner i vikt...? Va va va va va? Spelar det nån roll?  Blir tokig.

En annan sak som gör mig tokig är när en människa som är smal och har storlek XS eller nåt och måste gå upp till storlek S..."Ååh så tjock jag har blivit". Hmm, vart då? Eller när dom gnäller att det bara finns storlek M eller L på kläderna. "Guuud så stort det är....suck pust och stön. Jag drunknar ju i det här"

Hallå, JAG har M/L på mina kläder. " Nä, men inte är du tjock", oxå vandrar dom vidare. 

Jag har tuttar som ska få plats i dagens konstiga mode. Jag kan välja mellan att ta storlek M och få ha en "magtröja" eller ta en större storlek och få plats med tuttarna, men då sitter inte toppen/tröjan/linnet som den ska. Tror ni det känns kul? Det finns inget mellanting. Hade varit överlycklig om jag var tvungen att gå upp från storlek XS till S. Eller nä, överlycklig var kanske inte det rätta ordvalet...men glad kanske?

Fan....nu orkar jag inte skriva mer....

Pms-monstret börjar bli trött.

Jag lägger ner.

God natt!

Vi har nyss sett film här hemma hos oss. Det blev 10 000 BC och jag måste säga att den var riktigt bra. Jag gillade den skarpt. Det var spänning,drama och lite kärlek, perfekt kombination. Har ni inte sett den, se den....

Annars har helgen bestått av lite fest, middag och ja filmtittande. Har inte hänt så mkt mera än så. Blev pyttelite shopping igår. Presenter till kidsen och en klänning till mig. Planen var att använda den igår, men något gick galet. Efter att ha haft ENERGI hela dagen, trots fest kvällen före, så förstod jag nästan att tröttheten skulle vinna till slut...mkt riktigt. Vid 22-tiden var jag sååå trött i ögonen & kände att det inte skulle bli nån lyckad kväll. Blev en lugn kväll hemma istället. Har sovit ut idag....till kl 1o.

Nu sitter jag här och fördriver tid tills Milo kommer tillbaka från jobbet...sen blir det ytterligare en film. Det regnar ju ute så det är perfekt filmväder.